Efter flera års äktenskap med försök till jämställdhet i hushållet gav jag upp. Och det är bland det bästa jag har gjort. Inte så att maken inte tog sin del av hushållsarbetet utan vi hade lite olika syn på hur det skulle skötas. Han gjorde så gott han kunde efter förmåga men vi har olika specialområden som människor. Och hans specialområde är inte hushållsarbete men mycket annat. Bland annat trädgårdsarbete, där är han mycket bättre än jag. Jag kan inte skilja en kvickrot från en morotsblast utan rycker skoningslöst upp allt som sticker upp ur jorden.

Jag vill ha noggrant gjort i hemmet. Pedantskött säger maken. Må så vara. Med tre hundar och fem katter kräver det att man ligger steget före och håller undan varje dag. Likaså tvätten. Jag färgsorterar noggrant, vänder plagg ut och in, drar igen blixtlås, tömmer fickor, rollar av med kladdig rulle värsta hund -och katthåren. Där har vi också lite olika syn på saken.

Det blev mycket tjafs om såna saker när vi delade på hushållsarbetet. Idag har jag ett vackert väldoftande, välskött hem där jag sköter rubbet som en kommandora. Jag till och med stryker lakan och handdukar och älskar vit linneduk på vardagsrumsbordet. Maken är tvärnöjd och kan gå och sätta sig vid matbordet utan att behöva göra ett handtag. Disken får han inte ens vidröra sen vi köpte den antika matservisen Koka, design Hertha Bengtsson. Matlagning har aldrig varit hans bag så den har jag alltid skött. Redan från början upptäckte jag att det var bäst att sköta den saken själv efter att han panerat strömming i strösocker och kremerat några köttråvaror.

Han fixar trädgården och jag sköter allt inomhus. Vi slipper onödigt tjafs och är två mycket nöjda människor.


--

Det var ju Mors Dag i söndags. Jag är förvisso inte min mans mor men jag blev ändå uppvaktad med min senaste favoritparfym, Chanel Noir. Hade varit inne på parfymeriet och sniffat på lite olika dofter. Tyckte först att Chanel Noir luktade rakvatten men det var bara debutdoften. Blev förvånat överraskad när parfymen började blomma på huden och utvecklades till en mystisk sensuell, lite söt tung doft.

Gav maken en liten hint om att han kunde ju gå in någon dag och lukta på den. Maken älskar allt som är kvinnligt sensuellt och parfymer är bara en del av det. Och han gjorde som jag, han nappade på doften. Tycker den kan passa mig, jag ser ju ut som en parisienne frivole. I alla fall på detta foto noir.

Maken och jag hade glidit ifrån varandra och blivit två trötta människor och delade samma tak. Satt bredvid varandra som två soffpotatisar och bläddrade mellan de femtioelva olika TV-kanalerna och kunde gemensamt reta upp oss på att det var lika mycket skit på alla kanaler. Först när vi var dödströtta förmådde vi stänga av TV:n och gå och lägga oss.
Närheten, intimiteten mellan oss blev allt sämre och tonen blev allt vassare.

När vi flyttade ut hit på landet kopplade vi aldrig in TV:n utan lät den bara stå där på sin bänk. Facebook var nedlagt redan i vintras. Om kvällarna satt vi och pratade med varandra, började skratta tillsammans igen precis som förr. Lyssnade på musik och spelade gamla låtar för varandra. Tog långa skogspromenader med hundarna om kvällarna.
Förälskelsen och sexlivet fick en renässans. Plötsligt såg vi igen den människan vi en gång förälskat oss i.
Med allt misstänksammare blickar började vi snegla på TV:n som stod där som något ondskefullt som fanns i vårt liv.
Igår åkte TV:n definitivt ut i garaget. Några planer på att återinföra den finns inte. Igår kväll satt vi uppe så länge vi orkade, till 21.30 och lyssnade på Da Capo med Anders Elderman på radio. Vi har fått ordning på våra sovvanor och kommer i säng när vi blir trötta och hålls inte som gisslan av en TV. Vi pratar med varandra och skrattar tillsammans som när vi var nykära. Och sidovinsten har blivit ett fantastiskt sexliv.

Skippa allt vad sexualrådgivningar och Sesammottagningar heter. Kasta ut TV:n och kolla vad som händer med era förhållanden.

--

Jag dricker inte te men samlar på tekannor. Annars är det ju ingen vits med att samla om man ska använda dem, ungefär som att samla på frimärken och slicka på allihop.
En del av dem har jag på en hylla i köket och tekannan på bild 2 stod på samma hylla tills för några dagar sedan. Tills jag såg att Bukowskis auktionerat ut en likadan för ett svindlande pris, då åkte den in i ett skåp. Med mina katters känsla för parkour var det nog klokt tänkt.

Secondhand är en av mina större faiblesser och samtliga kannor är secondhandfynd, alla är svensktillverkade alla utom den gröna på hyllan som är en Stavanger från Norge, givetvis.
Sen den blommiga outsidern på bilden. Den är ren kitsch men både maken och jag förälskade oss i den på senaste secondhandbesöket. Den passar så bra in i vårt nya hem där den bara står där naivistiskt ljuv som en liten Disneykanna.

Sen var det det här med den magiska lampan. Både maken och jag fick syn på den samtidigt och pekade: titta där! Vi bar den lilla lampan som den sista droppen vatten, för att göra en Ranelidtravesti.
Hela vägen hem satt vi och talade om denna lilla lampa som verkade specialdesignad för att passa in i vårt hem. Jag har putsat och glidit på den och gjort den riktigt blank och fin och jag har bestämt att den har en inneboende magisk ande precis som Alladins lampa. Fast vår lampa har en tjejande. Hon heter Flora. Se bara på blommorna på glasskärmen och keramikfoten. De avslöjar hennes namn. När man slutar tro på magi och sagor, då har man blivit gammal.
Jag har bestämt att Flora är en snäll tjejande.

Aldrig i livet att jag skulle sätta på mig ett par foppatofflor! Sa jag för bara ett par månader sedan. Idag är foppatofflor min huvudsakliga fotbeklädnad, innehar inte mindre än tre par.
Livet på landet med promenader ut och in i alla väder, ut i trädgårdslandet, snabbt ut med två löptikar som måste ut kvickt, har gjort foppatofflor till en del av min kropp. Och så sköna att gå i! Fjäderlätta och med svikt i som är riktigt bra för ryggen.

Dessa barfotavandringar i foppatofflorna har gjort något med mina fötter däremot. Jag som alltid haft babymjuka fötter har nu fått fötter som om jag skulle driva småbruk i Tornedalen. Den där jorden man får under fötterna i trädgårdslandet låter sig inte bevekas av tvål och vatten och vanligt skrubb med tvättsvamp i duschen. Och hälarna ska vi inte tala om. Nej, här krävs rejälare doningar.

Jag som alltid älskat flärd och min make kallar kosmetikaavdelningen för min porravdelning, styrde nu istället stegen mot avdelningen för fotvård. Tantvarning så det står härliga till. Mina vanligtvis storlek 36:or känns som praktfulla 47:or när jag går och lägger mig om kvällarna efter dagens småbruk i trädgården.

Men även om jag för ögonblicket glömt bort min kvinnlighet och flärd så hade inte maken gjort det. Vid kassan upptäckte jag att han smugit ner en flaska Puma parfym åt mig. It takes two to tango. Tack käre make att du kommer ihåg att vårda äktenskapet när jag glömmer bort ibland.

--

Vi har bott här i en vecka och jättehunden Charlie har redan skaffat sig jobb.
Grannen kom en kväll och bad oss om en tjänst, om vi ville vara så snälla att låta Charlie komma över och kissa runt deras tomt? Nej, ni har inte läst fel. Han bad oss om lite hundkiss runt tomten. Det är inte så att grannen har nån sjuklig böjelse utan de har en underskön trädgård som de har visningar i om somrarna. Trädgården är inhägnad med elstängsel för att hjortarna inte ska komma in där och knapra i sig halva trädgården.
Innan vi flyttade hit höll hjortarna till på vår tomt. Sen Charlie flyttade hit och började revirmarkera flyttade hjortarna över till grannen och hoppade över elstängslet. Så nu går husse och Charlie kvällsrond varje kväll runt grannens ägor.
Själv går jag min egen kvällsrond med chihuahuaorna. Chihuahuaorna? Det ser konstigt ut i svensk pluralform. Jag nöjer mig med att kalla dem bara vavvorna.
De är de verkliga hjorthundarna. På ängen brukar det stå en flock hjortar om ca 10-15 djur, alldeles nära grannens tomt.
Vavvorna tar span på långt håll, inte lätt att se nånting när man är så liten att man inte ser över gräset. Men så fort hjortarna sätter sig i rörelse tar jakten vid. Som skotska hjorthundar tar de full fart efter hjortarna som flyr skrämt. Det kan inte vara vidare intelligenta djur det där som inte kan skilja en chihuahua av ett marsvins storlek från en varg. Jag vet lagen om strikt uppsyn för hund mellan 21 mars-20 augusti. Men man får använda logik och sunt förnuft. Det största villebråd en chihuahua skulle förmå nedlägga vore en fjäril.

En klassiker. Maken packar upp en del av sina flyttlådor. Det är nånting speciellt med män och deras talang för hoarding.

En gammal supporterhalsduk med Queens Park Rangers från nån resa till England i ungdomens dagar. En flagga med Ramones. En byggsats till en modellbil, en sån där i plast som man ska måla när man byggt ihop härligheten. Ett surroundsystem han fåfängt försökte koppla in till TV :n, men där gick min gräns. Jag behöver inte se på TV med ett ljud som om jag vore på en rockkonsert. Några små souvenirer i trä från nån gotlandsresa. Olika schackspel i olika material. Han har mig veterligen inte spelat schack under våra år tillsammans. Är tacksam för att ett draperi gjort av gammaldags ölringar inte finns bevarat.

Sen får man se upp var dessa "fynd" ämnas placeras ut. En gammal kamera tyckte han gjorde sig fint i bokhyllan.

Efter att ha flyttat ett par gånger sen vi gifte oss har jag lärt mig att om jag inte på ett tidigt stadium avstyr detta tonårsmöblemang så får hemmet ett pittoreskt intryck av att man bor i en kökkenmödding. Framtida arkeologer måtte dra sig i skägget och klia sig i huvudet förundrat och undra över vad forna dagars människor använde alla dessa saker till.

Jag sitter redan i nutiden och undrar över vad männen ska ha alla dessa prylar till som de så kärt håller fast vid.

--

Har nu gått ut flera morgnar utan kamera och en trana har spatserat högdraget på åkern framför mig. Idag tänkte jag knäppa den mallgrodan och medtog kamera. Men tranan var kameraskygg och sprang över åkern med utbredda vingar och såg ut som en försenad best man till ett bröllop som flaxade iväg i sin grå frack med väst. Jag fick i alla fall en bild på åkern, den hade åtminstone vett nog att ligga kvar.

Putsade fönster igår. Det kan man inte tro. Katterna är fullt upptagna med flugjakt i fönstren och försöker fåfängt fånga fåglar (ah, en alliteration!) som flyger förbi. Det ser ut som om katterna snyter sig i fönsterrutorna redan efter nån timme. Jag kommer att ha de mest välputsade fönstren i sju socknar om det ska hålla på såhär innan katterna blivit så hemtama så de kan börja släppas ut.
Tills vidare har Eliot utsett sig själv till sovrummets härskare och intagit position högst upp på garderoben närmast taket.